 |
| Utsikten |
Men idag, efter en sovmorgon som
välbehövlig start på jullovet, så lyckades jag alltså besegra
mina lata fasoner. Eftersom jag inte visste hur isarna såg ut på
nära håll och om jag skulle våga nedåtklättra dem eller behöva
repellera från utstegen så packade jag en liten säck med några
”försäkerhetsskullsaker”. Ner åkte: sele, ett kort
rep, tre kilar, en isskruv, ett par slingor, karbiner, ATC,
prussikar, kniv och så stegjärn, yxor, hjälm, vatten och kaka
såklart.
Pumpade upp min punkterade, fallfärdiga
cykel och gav mig av på hastigt avtagande däcktryck. Parkerade i
skogen nedanför tågspåret och knatade upp för slänten, över
spåret och vidare upp till den första isen (som skulle visa sig
vara den bästa). Precis vid utsteget står ett träd, så det kändes
smidigt och lämpligt att släpa repet. Rolig och varierande
klättring på lite spröd is tar mig upp, drar repet runt trädet
och firar av. Efter två vändor till gick jag norrut till nästa is,
här klättrar jag istället 3-4 gånger både upp och ner i cirklar.
Is ett, två och tre. Mobilkamera bilder.
Sen packade jag ihop för att ta mig bort och upp till den tredje isen som jag spanat på från mitt fönster. Den ligger just under toppen ytterligare norrut. Jag försökte hålla höjd utmed sluttningen för att ta mig bort till en tydlig svaghet i berget. Men efter ett tag blev det lite bökigt och jag visste inte riktigt hur långt jag hade förflyttat mig, så jag beslutade mig för att testa om det gick att hitta en väg rakt upp till toppen av Rallarberget. Via denna spontana och bitvis riktigt roliga tur så stod jag ett tag senare på toppen. Så hittade jag då fram till isen, som var en besvikelse utifrån mina förväntningar. Men den var dock längre än is två och gradmässigt mitt emellan den första och andra isen och här kan man enkelt ta sig ner via några klippflak bredvid, så jag lämnar väskan och klättrar den 3 vändor.
 |
| Hem |
 |
| Mölndal |
Stod sedan ett bra tag uppe på toppen och tittade ut över Mölndal, motorvägen och den långsamt sjunkande solen.
Vandrade sedan tillbaka ner till is nummer ett och
körde ytterligare 3 vändor innan jag vände hemåt igen.
En skön träningsrunda med cykelanmarsch på drygt tre timmar via tre isfall (kanske närmare 150 meter klättrad is) och en plasir toppbestigning. Alltså på inget sätt en bedrift, men en trevlig dag och för mig ett stort steg utanför dörren.
När jag började skriva så var
meningen att inlägget skulle handla om mina tankar innan, under och
efter klättring ensam i skogen utan att någon vet var jag är, men
det som kom ut på skärmen blev något annat och nu är inlägget
redan för långt... så det kan gå. En fisk.
Rallarberget finns med på
sverigeföraren.se under is/Ericsson-Mölndal, där nämns dock inte
den tredje isen som jag klättrade idag.
